Jane Austen är en av de klassiska brittiska författarna nästan alla känner till, även om fler i dag kanske har sett filmatiseringarna av böckerna än läst dem. Titlar som Stolthet och fördom eller Förnuft och känsla känner vi igen och vi ser genast tjusiga klänningar och danser och vackra gods framför oss (och antagligen Mr. Darcy också). Böckerna har filmatiserats mer än en gång vardera och kanske är det en bidragande orsak till att vi inte glömmer bort Jane Austens romaner.
Jane föddes 1775 och dog 1817, antagligen i Addisons sjukdom (men det är inte bekräftat eftersom man inte kände till sjukdomen vid den tiden). Undrar vad hon hade skrivit mer för böcker om hon hade levt tills hon var 80? Jane var näst yngst i en syskonskara av åtta. Hon bodde, efter faderns död 1805, med sin mor Cassandra.
Skrivandet var alltid hennes intresse och redan som femtonåring skrev hon “Kärlek och vänskap”. Under det följande årtiondet (mest 1795-1798) skrev hon den första versionen av flera av sina romaner. Det dröjde dock till 1811 innan den första av dem, Förnuft och känsla, publicerades. Därefter följde Stolthet och fördom (1813), Mansfield park (1814) och Emma (1816). Northanger Abbey var egentligen den första, klar 1803, och hon hade ett kontrakt med ett förlag, men av olika anledningar blev den inte utgiven förrän 1816. Övertalning publicerades efter hennes död, av en syster och en bror til
l henne. Redan under sin korta livstid nådde hon en del framgång med sina romaner.
Samtliga romaner utspelar sig huvudsakligen på den engelska landsbygden och inom aristokratin. Hon blev känd för sin förmåga att med finkänslig ironi och ett öga för detaljer beskriva det sociala livet inom aristokratin och vilka käppar det kunde sätta i hjulet för en ung kvinna på jakt efter kärleken.
Stolthet och fördom
När den först kom ut (originaltitel Pride and Prejudice) skrev hon under pseudonym och kallade sig A Lady. Tanken var att titeln skulle vara First Impressions, men så blev det aldrig. Romanen handlar om Elizabeth Bennet, äldst av fem systrar, vars mammas främsta mål är att få sina döttrar bortgifta med fina och rika män. Det är nämligen flickornas kusin, Mr Collins, som kommer att ärva deras far när han dör och hon vill säkra deras framtid genom att gifta bort dem rikt. När Mr Bingley flyttar till orten och tar med sig sina systrar och vännen Mr Darcy börjar den hända saker. Bingley och Jane, Elizabets syster, finner varandra. Och Elizabeth dras motvilligt till den högfärdige och stolte Mr Darcy. Men det finns förstås en del komplikationer längs vägen. Kusinen friar till henne, men hon säger – till mammans förtvivlan – nej. Och så möter hon en ung man, Mr Wickham, som berättar saker om Mr Darcy som gör att Elizabeth tycker illa om honom. Men, det är bara fördomar. Stolthet och fördomar är i vägen för så mycket.
