Johan är en ensam kille, en tänkare och en dagdrömmare. Men en sommar förändras hans liv. Två personer kommer till samhället där han bor. Det ena är en kille som kallar sig Anarkai och som jonglerar, underhåller och provocerar. Han är allt Johan inte är. Men vem är han egentligen? Han verkar hemtam och självklar överallt och hans ledord är att man ska göra vad man vill, så länge man inte skadar någon. Kanske borde Johan våga lite mer? I publiken finns också en annan, en flicka som heter Gro. De tre lär känna varandra och det blir en sommar Johan sent ska glömma.
Som vanligt med Per Nilssons berättelser dyker det upp små och stora överraskningar. Saker är inte alltid vad man tror, varken för Johan – eller för oss som läsare. Han leker lite med våra fördomar, skriver inte ut sådant andra författare skulle berätta – bara för att avslöja det på slutet, som om det varit något självklart hela tiden. Anarkai överraskar och det gör boken också. Är man själv en tonåring som är mer lik Johan, men drömmer om att vara mer som Anarkai, är det här en bok att bli glad av.
